Är man klen så är man

Träningsvärken, den sitter där den ska. Om nu någon undrade. Förutom en skön lårkramp av allt promenerande och sittande på huk och grävande så högg det konstant i ena sidan igår, och när vi gick och lade oss igår så båda bah "Ohh aj aaj guud vad jag är trött...". Behöver jag säga att lite fysisk aktivitet är precis vad vi behöver? Jag pratade med en tjej idag som också har en lott (Det är förresten väldigt många som har odlingslotter, det känns som om man har kommit in i en hemlig sekt som man nu inser finns överallt) och som hade planer på att hyra en jordfräs, enligt henne kan man göra det billigt genom kommunen. Hon hade gjort det vi tänker göra, nämligen att för egen maskin gräva bort en gräsmatta och bah "Det gör jag inte igen". Mina sista ord kommer att vara "Men herregud, så svårt kan det väl inte vara?", innan jag får hjärtinfarkt och stupar på gräsmattan. Hmmmm. Imorn har vi en lottdejt efter jobbet. Musse ska såga staketstolpar och jag ska, ehh ja, rensa ogräs och vända jord. Och det är jag helt enormt pepp på. Är nog lite dum, men älska entusiasmen i alla fall.

Mary

På allmän begäran: Nummer 31, mer känd som åkern

Visst är hon en skönhet?

När jag ser den här bilden tänker jag bara "Men herreguuud varför tog vi inte den andra lotten som var ledig, som i och för sig var lite mindre men som var uppgrävd i alla fall?". Gud varför? Varför? Vår är som sagt större, och har en fin häck (ja jag försöker i alla fall) men snälla nån den andra hade det ju gått att odla på på en gång. När vi stod där senast, framför våra ägor, efter att vi hade inspektera den andra lotten så vi bah "Mmmm men den här är möcket bättre, eller hur?". Om inte bättre så mer av en utmaning i alla fall. Det är ju ingen sport om det är för enkelt, menar jag.

Mary

"Alla odla potatis - utom de tråkiga!"

Är det bara jag eller känns det här med odlingslott väldigt svenskt? Finns det på kontinenten, undrar jag? Stadsbor som på helgen baske mig inte vill ligga och dega utan nejnej, "Här ska vi slita och bruka vår egen jord", det känns som om gamle Luther har ett finger med i spelet här. Jag har ingen aning, men skulle gärna vilja veta. På bibblan hittade jag en bok som tog sig an odlingslotten i Sverige på ett mer historiskt sätt, och om jag minns rätt så är den ett barn av förra sekelskiftet, och hade väl framför allt två funktioner. Dels var den ett sätt att få arbetarklassen att komma ut i friska luften och bli lite hälsosam (som om de behövde kroppsarbeta på helgerna också, utöver allt slit till vardags) och sen var det ett sätt att komma åt matbristen. Under första världskriget odlades det grönkål i Stockholms allmänna planteringar och kampanjer uppmanade folk att odla på sina innergårdar och lotter. Där fanns en bild från 1917, föreställande två män som höll upp varsin kampanjaffisch, den ena med den minnesvärda sloganen "Alla odla potatis - utom de tråkiga!". Om inte det är en bra slogan så vet jag inte vad. Den andra löd något i stil med "Odla idag, slipp svälta i höst". Ja jisses. Jag hoppas innerligt att vi slipper svälta i höst men än så länge tvivlar jag på att vi kommer att få upp något alls. Jag tror inte på det förrän jag ser det, är min inställning för närvarande. Detta säger jag med entusiasm och tillförsikt, men dock, med ett visst tvivel. Jag tvivlar inte på Musse så mycket som på mina egna färdigheter, jag är väl inte känd för att vara den som lyckas med vad det nu än är jag gör. Aja, det ska gå, som sagt.

Mary

Gymkort schmymkort

Men alltså, här behövs ingen dyr pilatesträning när man kan promenixa två timmar om dan och in emellan slita hund med spaden och räfsan. Utmärkt motion ju. Jag har, efter tre timmars arbete, redan ont lite varstans. Sen är jag ju klen också.

En annan reflektion från dagen: man känner sig sjukt o-rånbar när man går genom stan med en spade lite nonchalant slängd över armen. Helt ärligt, vem skulle råna någon som håller i en spade? Inte jag. Och min "Spade, spetsig", för 79.90 på Biltema skulle sitta fint i mellangärdet på vilken ligist som helst. Vi har fortfarande inte införskaffat någon låda att ha våra saker i, så eftersom vi inte ville lämna våra fina, splirrans nya spadar på lotten så bar vi hem dom. Vi såg nog lite roliga ut när vi, i vääldigt trött och långsamt tempo, gick med vars en spade i handen. Jag kände mig lite sådär smådum sen när jag hade sagt hejdå till Musse och med min spade i högsta hugg gick över Möllan och förbi uteserveringarna där folk drack öl. Det känns ju bättre att se dum ut ihop med någon än att göra det själv, menar jag.

Mary

Den trägne odlaren

Första riktiga sejouren på lotten är avklarad - hurra! Det kändes fint att faktiskt göra något och inte bara prata om det. Vilket är vanlig Musse och Mary-stil, mycket snack och lite hockey. Men nu, ni anar inte så mycket hockey. Och åh vad skönt det kändes att komma dit och bah "Åh så bra det här känns." Lotten ligger verkligen på ett dötrevligt område, bara pensionärer med hundar och barnfamiljer. Det var många ungar som skulle lära sig att cykla idag kan jag meddela, med blandat resultat. En hel del gråt hördes över nejden.

I alla fall, vi har vänt jord och rensat ogräs och bekantat oss lite med kajorna (Vi har en ny kompis som heter Kajobert) samt pratat med grannarna. Han bredvid verkade sådär social, han tittade på oss men besvarade inte våra hälsningar. Däremot pratade vi med ett pensionärspar med en stor, tjock, svart labrador. De hade blivit erbjudna vår lott men tagit en annan för att det var så mycket slit med allt gräs. Han tittade på lotten och på Musse som slet med att vända jord och bah "Det är nästan värt att hyra en jordfräs...". Mmmm kanske, men nu gör vi det på det hederliga sättet. Svär och sliter i tuvorna. Så att Musse riktigt får kontakt med sina småländska bondeanfäder. Men alltså, 125 kvm är ganska mycket. Och över hälften är bara gräs. Jisses. Idag har vi ägnat oss åt den delen som inte var gräs utan ogräsbevuxen åker. Planen är att röja där så att vi kan börja plantera nu i veckan. Gräset får vi ta oss an vad det lider, vi kommer ändå att kunna plantera en hel del. Den är som sagt ganska stor.

Idag hittade vi två plantor persilja, en gräslök, oregano, några hallonplantor, små söta violer samt ett par pärlhyacinter. Det hade kunnat börja sämre. Och vi har handlat frön, vi gick alldeles banans på Plantagens fröavdelning. Det här kom vi hem med:

Rädisor
Två sorters rödbetor (polkarandiga!)
Morötter
Lök
Mangold
Palsternacka (det är mitt livs rotfrukstkärlek. älskar!)
Grönkål
Bondbönor
Och massa blommor som krasse, ringblommor, cosmos och blåklint. Hajja så fint det kommer att bli.

Mary

Det ska gå

Idag botaniserade jag bland trädgårdsböckerna på bibblan. Alltså hajja, jag kan INGENTING om det här. Alls. Och allt verkar så krånligt, det ska försås hit och frosthärdas dit och kupas och grejjer - jag vill bara peta ned lite frön, vattna och sen kunna frossa i grönsaker och blommor. Ska det verkligen vara så svårt? Modern är ju en fena på allt som heter plantering, hon kommer att bli konsulterad ofta, vill jag mena. Musses päron är också hemma i trädgårdslandet, så vi lär få mycket råd därifrån också. Vicken tur. Men i alla fall, jag lånade en bok om kryddväxter och en med den käcka titeln 200 goda tips för kökslandet. Den känns som en livräddare. Än så länge har vi alltså ett ogräsland, två böcker samt en påse ekologiska basilikafrön som Musse vann när han före valet i höstas gick en av Miljöpartiet anordnad tipsrunda i Slottsparken. Det här kan inte gå fel.

Mary

Vår lott i livet

Man hör ju så fina historier om folk som får en lott som är helt uppodlad, med bärbuskar och massa grönsaker kvar som den förra innehavaren lämnade. Jo tjena, det tror jag på så mycket jag vill. En modern vandringssägen, jag lovar. Vår lott har varken staket eller nummerskylt (som skall anslås väl synlig enligt stadgarna), däremot har vi väldigt mycket ogräs, två risiga björnbärsbuskar och ett träd som eventuellt är dött. Vad det är för träd är det ingen som vet ännu. Det ser i alla fall inte helt kurant ut. Och det enda den förra innehavaren har lämnat var en gammal rostig spade som låg slängd under häcken som ramar in ena sidan av lotten. Jag anar ett visst mått av uppgivenhet där. Jo just det, den har ju vad Musse kallar en komposthög men vad jag menar ser mer ut som en skräphög. "Trädgårdens svarta guld", envisas Musse. "De orkade inte gå och slänga möget i containern femtio meter bort", mumlar jag. Men anyhooow, eftersom den här lotten till skillnad från den förra som vi spanade på ligger i ett trevligt område (dvs vi kände oss inte rädda för att stöta på skummisar som eldade kablar, vilket var den allmänna vajben på det förra stället) och inte var stenig som en småländsk åker så slog vi till. Imorn skriver jag kontrakt på den och sen är trettioettan vår på ett år. Vi får väl se hur det blir.

Mary